Mixed feelings

Jaha, så var man gräsänka då. Lilla stjärnan är hemma med mig men resten av gänget är ute och campar. Jag brukar ju uppskatta sådan här ensamtid (eller nästan ensam i alla fall). Den här gången kändes det dock olustigt att de skulle åka. Vet inte riktigt varför men det är sedan mamma gick bort som jag lätt drabbas av separationsångest och lätt panik om jag inte får tag i någon. Det gjorde inte saken bättre att lilla V sa att han skulle sakna mig. Jag ville inte vara hemma när de åkte för jag kände mig alldeles tårögd. Så lilla stjärnan och jag tänkte gå till öppna förskolan. Väl där visar det sig att de har flyttat ut till parken på onsdagar. Antiklimax kände jag. Orkade inte gå till parken så vi shoppade lite och gick hemåt. Stjärnan somnade i vagnen och jag fick en stund i skuggan med min bok. Rikard Wolffs självbiografi, så himla bra.

Redan efter lunch började jag dock känna mig rastlös. Kände mig ensam och tyckte lite synd om mig själv för att familjen är på vift. Passande nog var finaste Tina på väg hem från jobb och undrade om hon kanske skulle komma förbi. Såklart var hon mer än välkommen. En mysig fikastund i trädgården innan hon begav sig hemåt. Sedan var det snart dags för middag och bad och så småningom sängdags för den lilla. Läggningen gick ganska smidigt. Det är inte varje dag jag är tillbaka här nere klockan 20.

Nu ska jag samla lite energi och sedan ska mina gråa hår få sig en omgång...