Sista mötet med mamma

Hela dagen idag har jag tänkt på att det idag är ett år sedan jag såg min mamma i livet sista gången. Anledningen till att jag inte skrev något om detta förra året var av respekt för mamma - hon hade inte berättat att hon fått ett återfall. De enda som visste var pappa och jag.Jag frågade flera gånger om hon inte berättat för min bror. Nej, det var inte läge sa hon. När är det läge att tala om att man har obotlig cancer, tänkte jag men sa förstås ingenting.

Det var väl egentligen som vilken söndag som helst. Mannen var bortrest på konferens och väntades hem på kvällen, mamma var barnvakt åt lilla V och jag var på au-pairlunch i stan och hade med mig Stella. Visst var mamma lite skruttig men tillräckligt pigg för att passa lilla V och då trodde vi ju att det var någon infektion eftersom hon hade feber. Efter lunchen i stan åkte jag till Arlanda och hämtade mannen, innan det hade jag pratat med mamma och vi hade bestämt att vi skulle äta middag där. - Orkar du? minns jag att jag frågade. Jo, hon orkade, sa hon.

Vi åt en god middag, mammas goda lasagne. Hon kändes lite piggare än dagen innan och hon åt middag. Efter ett par timmar säger vi tack och hej då. Jag minns det så tydligt, vi stod där i hallen och sa - Vi hörs i veckan! Ses vi inte innan så ses vi på dopet...

Det var vad vi trodde då. Vi hade ingen aning om att det var sista gången vi skulle ses. Två dagar senare var hon död... Även om ju dödsfallet kom som en chock så hade jag ju, sedan ett par veckor tillbaka, förstått att hon kanske bara hade några månader kvar att leva. Men jag hade ju sett framför mig att hennes sista tid skulle spenderas på sjukhus och att hon skulle vara jättedålig. Nu var det ju som vilken gång som helst vi hade hälsat på. Jag är tacksam att vi fick den här söndagen, att lilla V och hon fick spendera den här söndagen tillsammans. Att det fick bli ett "hejdå och vi ses igen" som ett sista farväl. Helt odramatiskt - helt i stil med den person min mamma var.

Mamma och lilla V nästan precis ett år efter operationen, fortfarande frisk och pigg