Ja, jag tittar på Familjen Annorlunda. Har så gjort i ett par säsonger. Och nu har det alltså börjat igen. Hem från simningen för att bänka mig med middagen framför TV:n. Vet egentligen inte riktigt varför jag faschineras av dessa familjer med alla dessa barn. Är det för att jag tycker att mitt liv som mamma är en piece of cake jämfört med de här familjerna? Jag tror jag faschineras av hur de får ihop det. Jag undrar hur det ser ut när kamerorna stängs av. Jag har svårt att förstå att man säger att man vill ha 10 barn. Man kan omöjligt ha tid för 10 barn. Om jag känner att inte jag räcker till, hur känner då de mammorna? Antar att de har ett helt annat tankesätt och annan inställning till saker och ting än vad jag har... Lotta Gray skriver så här på sin blogg: "Det som är så fint med dessa röriga och stora familjer är att människor som jag, med kontrollbehov och kläder vikta efter färg och som får dån dimpen om saker och ting ruckas på får lite andnöd när jag ser detta. Men det ger mig perspektiv och en inblick i hur fantastiskt olika vi alla är i våra familjekonstellationer."
Det är lite så jag också känner...
Wisterian är borta
7 år sedan
Håller med dig! Omöjligt att hinna ge alla barn den tid dom behöver. Men sen tror jag att syskonen har fantastiskt roligt med varandra.
SvaraRaderaMen oj så stressad jag blir av detta program, ändå är det så kul att följa.
Kram!
Ja jisses.. det är helt galet..
SvaraRaderaJag undrar oxå.. jag har dåligt samvete för att jag inte hinner ge båda barnen lika mycket uppmärksamhet på kvällarna vid nattningen Hur sjutton skulle det gå om man hade flera...
Kram!