Den 24 oktober. FN-dagen. Evert har namnsdag. Och det är också mammas födelsedag eller ska man kanske nu säga att det skulle ha varit mammas födelsedag. Idag skulle hon ha fyllt 59 år. Det känns som en jobbig dag. Jag tänkte att den här dagen egentligen inte skulle vara annorlunda än någon än någon annan dag men det är den förstås...
Två födelsedagar fick vi efter det att cancern blev en del av vår vardag. Inte så många men ack så värdefulla. När cancerbeskedet kom trodde i alla fall inte jag att vi ens skulle få fira en födelsedag. Men det fick vi alltså. För mig var de två födelsedagarna så speciella, jag minns att jag satt där hemma hos mamma och pappa och var så tacksam och glad att vi satt där och att mamma faktiskt var frisk trots allt. Det var så värdiefullt för mig. Och trots lyckan och tacksamheten så kom cancerspöket upp och jag undrade förstås - är det här den sista? Och det var det men tack och lov visste vi inte det då.
Idag åker vi till kyrkogården barnen, pappa, lillebror, min mormor och farmor och tänder ljus och sätter lite blommor på graven. Sedan åker vi hem hit och fikar. Cancerfonden ska också få en peng i mammas minne.
Jag ska försöka tänka på ljusa minnen av mamma idag och försöka putta undan cancerspöket och alla mörka tankar
Wisterian är borta
7 år sedan
Nu fick iaf jag lite tårar i ögonen... Tänk vilken "tur" ni hade som fick de 2 extra åren (om man nu kan kalla dom så?). Men usch vilken hemsk sjukdom det är & vad mycket den förstör.
SvaraRaderaJag hoppas ändå ni får en mysig dag tillsammans med familjen även om den kommer vara jobbig!
En stor kram till er alla idag!!!
Hennes födelsedag och min mammas begravningsdag. Fint på något vis. Alla mina tankar.
SvaraRaderaMon - jo man får nog säga att vi hade tur som fick de där två åren. Att mamma faktiskt kunde opereras. Det är bara var tionde patient med hennes cancer som kan opereras. Annars dör de flesta inom fyra månader...
SvaraRaderaCharlotte - ja, jag såg det. Jag satt och läste lite i din bok och insåg att det var samma datum. Ja, fint på något vis. Faktiskt kändes det så. Ett gemensamt datum
Tänker på dig Majsan!!
SvaraRaderaKramar
En varm kram så här i efterskott. Den första födelsedagen är värst. Den första ALLT är värst. Med sagt kan jag inte säga att det blir bättre precis, men man vänjer sig. Och kan känna riktig glädje igen om man låter det ta tid.
SvaraRaderaDet är lustigt med datum... En av dem som jag intervjuade till min bok (Pappa tog sitt liv - om att gå vidare när det ofattbara händer) än idag fyller år på min pappas födelsedag. Märkligt. Och fint eftersom vi blev så viktiga för varandra jag när allt var nytt och hemskt för henne. Och hon för att hon satte ord på spöken som förföljt mig i nästan 10 år.
Stor kram fina du,
Sanna