Den 9 september 1995 tog jag mitt pick och pack och satt mig på ett flyg till USA. Det är alltså 16 år sedan idag som jag påbörjade det som skulle bli ett år i USA. Det blev 9... Full av förväntan och nervös som bara den åkte jag till en helt främmande familj för att bli deras barnflicka. Helt galet egentligen. Jag tror inte jag skulle vilja att en tjej från ett annat land som jag aldrig träffat skulle komma och ta hand om mina barn.
Men så var det, jag skulle ta hand om två pojkar 4 & 6 år gamla. Robby och Jack Mitchell. Vilka fina pojkar och vilka speciella föräldrar. Han redaktör på en stor dagstidning och hon åklagare. Tyvärr finns varken Jim eller Susan kvar. Båda dog i cancer (de också) alldeles på tok för unga. Jag har ingen kontakt med killarna idag, de är ju vuxna nu. Sista gången jag träffade dem var på Susans begravning 2002. Jag tänker ofta på dem och undrar hur det har gått för dem. De hade lite trassligt som det var och det lär ju inte ha blivit lättare av att förlora sin föräldrar i så unga år.
Det blev, på det stora hela, ett bra år. En väldigt speciell familj som många gånger fick mig att känna mig som Askungen. Men vad jag fick uppleva mycket och vilka fina vänner jag har träffat. Många av dem har jag fortfarande kontakt med och några av dem är mina närmsta vänner.
Idag står det Anita i almanackan - grattis på namnsdagen mamma!
Wisterian är borta
7 år sedan
Ja oj vilken resa du fick.... Och lång framförallt. Jag grämer mig ff för att jag & Tina inte pallrade mig till dig (hur tänkte vi egentligen?) för att hälsa på.
SvaraRaderaKanske vi kan ta en tripp dit tillsammans en vacker dag!?!
Grattis till mammsen din där hon är på sin namnsdag!
Shit vad tiden går fort... 16 år! Galet! Men kul har vi haft !
SvaraRaderaVisst åkte du till USA 1994? Jag kom mars -95 men inte kom jag före dig!?
Kram fina vän!!