Väntan

Det gamla cancerspöket har hållt sig lugnt ett tag. Antar att tankarna och energin har legat på de små den senaste tiden. Men nu har mamma gjort en ny röntgen igen och då knackar ju spöket på axeln förstås. På måndag får hon svar. Är det oförändrat så händer ingenting och annars blir det cellgifter igen. Hittills har det ju gått bra och jag hoppas att så är fallet även denna gång.

Ju närmare måndagen vi kommer desto mer nervös blir jag. Måndagen kommer att vara lång, som tur är har jag bokat in en lunch med Anna. Då har jag i alla fall tankarna på något annat.

I sommar har det gått två år sedan mamma fick cancer och sedan dess har spöket kommit på täta besök. Och även om jag inser att mamma hade extrem tur och jag är otroligt tacksam över att allt har gått bra så skulle jag så gärna vilja låsa in det där spöket i källaren för gott.