Aj, aj, aj!

Nu kommer att klagoinlägg (bara så att ni vet). Alltså, jag har inatt upplevt den VÄRSTA smärtan någonsin, och då födde jag barn för två veckor sedan...

Min egenhändigt ställda diagnos är öroninflammation och jag tror kanske att trumhinnan brustit då det nu rinner blod ur mitt öra. Det är inte klokt vad ont det gör och inga värktabletter hjälper någon längre stund. Ringde närakuten igår men det var fullt för kvällen. Mannen sa att vi får väl åka till den "riktiga" akuten. Men det kändes fånigt tyckte jag. Där skulle man ju inte hamna speciellt högt på prioriteringslistan tänkte jag. Så jag bet ihop (eller saken är den att jag inte ens kan bita ihop för att örat är så svullet att jag inte kan bita ihop tänderna på den onda sidan).

Efter en sömnlös natt sittandes på soffan sitter jag nu och väntar på att jourmottagningen på vårdcentralen ska öppna. Jag har haft nedräkning hela natten men nu är det bara 1,5 timme kvar. Mannen blir hemma från jobbet. Vi har tid på BVC för att väga Stella. Jag tror han får ta henne dit. Jag tror inte jag pallar. Jag vill bara att doktorn ska ge mig något smärtstillande så att jag kan få sova lite.