Gifta

I måndags fick jag roligt sms som meddelade att mannens syster och hennes Dennis hade gått och gift sig. Mitt på blanka måndagen. Exakt 8 år efter att de hade förlovat sig. Nu var det alltså dags. Jag blev förstås så glad och tårögd. Sedan jag själv gifte mig så känns det liksom mer när någon närstående gifter sig. Jag minns så väl känslan när jag själv stod där framför prästen tillsammans med min (då) blivande man. Det var stort. Och mäktigt. Det är ändå något speciellt med att vara gift, även om jag inte kan sätta fingret på det. Det är också en trygghet om (Gud förbjude) något skulle hända någon av oss.

Jag önskar min fina svägerska och hennes make all lycka som gifta!