Framtidsyrke

Stella leker med stetoskop. Har vi en blivande Dr Roslund?

Published with Blogger-droid v1.7.4

Sänder en tanke

Idag sänder jag en tanke till Charlotte Q. Idag är det 3 år sedan hon förlorade sin mamma i cancer.

Tänker på dig Charlotte

Addiction

Jaha, då har man gått och skaffat sig ett beroende... Jag antar att det skulle kunna vara värre. Det skulle kunna vara droger, alkohol, mat men nej det är Wordfeud. Varför lät jag "luras" att ladda ner detta. Det blir ju inget vettigt gjort alls.

Men rackarns va kul det är.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Simning & Shopping

Igår drog simskolan igång igen. Jag har ju varit mammaledig en termin men nu var det alltså dags igen. Det var såklart jättekul att träffa nya och gamla barn igen. Se alla förväntansfulla ögon innan de får hoppa i vattnet. De gillar verkligen simskolan, man blir varm i hela hjärtat. Och tänk va många barn vi har lärt simma genom åren. Det känns bra, att man dela med sig av det man kan. Att kunna simma är så himla viktigt.

Idag blev det "äntligen" shopping. Stella växer så det knakar och har plötsligt inte mycket kläder hon kan ha. Vi skulle ju ha shoppat i torsdags, hon och jag, men då var hon så grinig så var tvungna att avbryta - trots att vi handlade till henne... Vad är hon för tjej?!

Så idag begav vi oss till Väsby Centrum. Lilla V hade fått en bok i present som skulle bytas. Vi skulle hämta en åkpåse i Bredden. Första målet var att hitta en overall till lilla V. Mission completed på KappAhl hittade jag en i hans storlek. Deras overall fick i år väldigt bra resultat när de testade vinteroveraller i tidningen Vi Föräldrar (eller var det Föräldrar & Barn?). Och jag hade en rabattkupong på 25% på varlfritt barnplagg - perfekt. Sedan handlade jag lite till Stella. En ny badrumsmatta. En present till Kevin som fyller 16 (!) år idag. Och slutligen en massa saker på H&M till mig själv :).

Felaktig information

Skrev mitt inlägg i fredags och tänkte inte så mycket mer på det. Sedan igår kväll kom jag på det - det var 1994 jag åkte och inte 1995...

Angelica påpekade detta lite fint i sin kommentar också :)

Alltså 17 år sedan mina vänner.

För 16 år sedan

Den 9 september 1995 tog jag mitt pick och pack och satt mig på ett flyg till USA. Det är alltså 16 år sedan idag som jag påbörjade det som skulle bli ett år i USA. Det blev 9... Full av förväntan och nervös som bara den åkte jag till en helt främmande familj för att bli deras barnflicka. Helt galet egentligen. Jag tror inte jag skulle vilja att en tjej från ett annat land som jag aldrig träffat skulle komma och ta hand om mina barn.

Men så var det, jag skulle ta hand om två pojkar 4 & 6 år gamla. Robby och Jack Mitchell. Vilka fina pojkar och vilka speciella föräldrar. Han redaktör på en stor dagstidning och hon åklagare. Tyvärr finns varken Jim eller Susan kvar. Båda dog i cancer (de också) alldeles på tok för unga. Jag har ingen kontakt med killarna idag, de är ju vuxna nu. Sista gången jag träffade dem var på Susans begravning 2002. Jag tänker ofta på dem och undrar hur det har gått för dem. De hade lite trassligt som det var och det lär ju inte ha blivit lättare av att förlora sin föräldrar i så unga år.

Det blev, på det stora hela, ett bra år. En väldigt speciell familj som många gånger fick mig att känna mig som Askungen. Men vad jag fick uppleva mycket och vilka fina vänner jag har träffat. Många av dem har jag fortfarande kontakt med och några av dem är mina närmsta vänner.

Idag står det Anita i almanackan - grattis på namnsdagen mamma!

Cancern tar ännu ett för ungt liv

Jag läser dödsannonserna i vår lokaltidning. Ett bekant namn dyker upp. En kvinna född 1966 är död i cancer. Mamman i en familj som jag har lärt känna genom simningen. En mamma vars barn jag har lärt simma. Tre barn lämnar hon efter sig. Och en man. Och en massa släkt och vänner förstås.

Det gör ont i hela mig. Jag känner så för hennes familj och det de nu måste gå igenom. Mannen som blir ensam med tre barn, två tonårskillar och en liten tjej. All styrka till honom och barnen.

Vila i frid