Blickar tillbaka - del 1

Jag vet att man ska se framåt men jag kan inte hjälpa att blicka tillbaka på hur det hela började.

Det var i början av 2009 och mamma fick lite ont i magen och halsbränna. Magkattarr sa man och hon fick medicin mot det. Och mådde bra igen. Några månader går och symptomen kommer tillbaka. Nytt besök hos läkaren och mamma ber att få nya tabletter eftersom de ju hade hjälpt förra gången. Sagt och gjort. Nya tabletter skrevs ut av en annan läkare då mammas ordinarie läkare var på semester. Hon började med tabletterna och i samband med det så blev hon gul. Hon ringde till sin ordinarie läkare och berättade detta. Det var konstigt tyckte han och hon fick genast komma dit för en massa prover. Det visade sig att hon hade förhöjda levervärden. Det blev färd till Danderyds Sjukhus för att försöka hitta orsaken till detta. Man hittade en tilltäppt gallgång, gallan kunde inte passera och detta orsakade gulsoten, och opererade in ett rör så att gallvätskan skulle kunna rinna fritt. Mamma mådde mycket bättre och det gula försvann. Men hon hade klåda också, en fruktansvärd klåda som inget verkade bita på. Inga mediciner eller krämer. Konstigt tyckte vi.

Efter ungefär en vecka får mamma ett samtal från Huddinge Sjukhus. Hon måste komma dit, de har tittat närmare på hennes röntgenbilder och ultraljud... Jag minns så väl den där dagen, det var den 4 juni. Jag ringde mamma på mobilen och hörde klart och tydligt att hon befann sig på ett pendeltåg. Men hon sa att hon var i bilen på väg från jobbet. Ja, ja tänkte jag det var väl radion då. Men när vi hade lagt på luren blev jag lite arg och orolig. Jag hörde ju att hon var på tåget - varför ville hon inte säga det? Jag ringde upp igen och mobilen är avstängd. Vad håller hon på med tänkte jag.

På kvällen när mannen kom hem berättade jag om denna skumma incident. Konstigt tyckte han också förstås. Jag minns så väl att jag sa till honom att jag trodde att det var något med hennes sjukdom som inte ville berätta för mig och oj så rätt jag hade. Det här var kvällen innan Malins student och vi skulle åka ut till Eneby för att hämta björkris. Men jag bestämde mig för att stanna hemma och ringde istället till mamma och pappa. Pappa svarar och när jag berättar att jag inte ska komma så berättar han - Mamma har varit på sjukhuset idag, det är inte så bra med henne. Och det första jag säger är - Inte cancer! Det vet man inte ännu, säger pappa, men det är en förändring på bukspottskörteln (fint ord för cancer tänker jag).Jag får prata med mamma, hon ber om ursäkt för att hon "ljugit" för mig men hon ville inte sitta och berätta om detta på tåget bland alla människor. Vad händer nu undrar jag. Jo, dagen efter ska hon tillbaka till Huddinge och förberedas för operation. Hon ska vara där nästan hela dagen. En massa prover ska tas och hon ska träffa alla möjliga läkare. Det här är första gången paniken för att hon ska dö kommer

Mors Dag

Att det var Mors dag igår kunde väl ingen undgå. Inte jag heller... Det var en riktig skitdag om jag ska vara helt ärlig. Jag har ju ingen mamma längre. Det blev mer påtagligt igår på något vis. Och att jag själv är mamma gav inte mycket tröst. Trots att Stella och lilla V uppvaktade mig med fin choklad :) Det var en sådan där dag då man konstant har gråten i halsen och bara hoppas att man inte ska börja gråta... Det blev lite tårar då och då och allt kändes så orättvist - hur blev det så här? Varför? Det är klart att ingen förtjänar att bli sjuk eller dö men en ung människa som lever hälsosamt på alla sätt och vis.

Men men vi hade planerat att lillebror med fina svägerskan skulle komma hit och fira min födelsedag lite i efterskott så det blev ett avbrott i alla sorgsna tankar och vi fick en trevlig eftermiddag trots allt.

I Mors Dags present fick min mamma en gåva till Cancerfonden.

Ändrade planer

Det blir inte alltid riktigt som man tänkt sig när man har små barn. Dagens plan var att gå till öppna förskolan efter dagis. Men så sov Stella så gott i vagnen så jag tog en extra runda och tänkte istället gå hem och göra lite nytta i trädgården. Men, men så fort jag dragit fram alla grejer så tycker Stella att sova inte är någon bra idé. Så det blev inte mycket av med det. En pelargon lyckades jag hinna med. Så nu är vi inne och pysslar lite istället.

Vet inte vad det är men jag mår fortfarande inte helt 100 i magen. I natt vaknade jag igen med världens magknip och så var det besök på toan igen... Undrar om det kan vara stressen efter allt som har hänt den sista tiden. Det är lite jobbigt när man inte riktigt vet om det kan vara något som smittar men då tycker man ju att de andra i familjen också borde blivit sjuka eller?

Den finaste presenten

Jag blev så uppvaktad på min födelsedag med kalas, presenter, telefonsamtal, sms, facebookhälsningar - you name it! Men titta på den här fina presenten, den var bäst av alla. Alla borde få ha en sådan fin vän

http://fruwarg.blogspot.com/2011/05/hipp-hipp-hurra.html

Planteringsbesök

Idag har vi haft besök av farfar & Anita. Jag fick fina blommor i present och i presenten ingick även plantering. Så idag har de varit här och planterat och passat på och rensat lite maskrosor också ;)

Annars blir det nog lugnt idag. Stella jollrar i babygymet och jag tänkte passa på och vika lite tvätt. Lilla V är ju på dagis idag så vi har det lugnt och tyst här hemma.

Hipp, hipp hurra - jag fyller år idag!

Oj, oj, oj 37 år har man hunnit bli. Det är ju inte klokt. 37 år har man levt på denna jord och man kan bara hoppas att det blir minst 37 till. Vad har man hunnit med då? En hel massa förstås, roliga jobb, lång utlandsvistelse som gjorde att jag tillslut kom hem med en universitetsexamen i bagaget, ett förhållande som mesta delen av tiden var allt annat än hälsosamt, ett roligt år som singel när jag kom hem från USA, avslutningen på singelåret i form av mannen i mitt liv - världens bästa man och pappa, två underbara barn och slutligen förlusten av en mor. För att nämna en del. Och förstås alla fantastiska vänner som alltid finns där för mig - i vått och torrt! Vad skulle jag göra utan er?

Jag firar födelsedagen med en liten magsjuka... Inte så farligt men natten tillbringades på toaletten och det blev inte många timmars sömn. Pappa och Magnus skulle kommit idag men pappa var förkyld och Magnus stod över med tanke min eventuella smittsamma magbacill. Det har varit en bra dag ändå, tillsammans med finaste barnen. Mannen som kom hem med fina blommor och fin present. Det ska åkas till Rånäs Slott på weekend minsann - underbart. Den obligatoriska frukosten på sängen uteblev eftersom jag inte var så sugen på något att äta. Men nu vankas det rabarberkräm till middag - storslagen födelsedagsmiddag va :) Men det är det jag känner för att äta.

Artikeln - Att förlora en mor och själv bli en

Här kommer länken till artikeln i DN som jag skrev om för ett par dagar sedan

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/att-forlora-en-mor--och-sjalv-bli-en