Hur svårt kan det va?

Allvarligt - hur svårt kan det vara att få på ett regnskydd på en dubbelvagn? Väldigt svårt om ni frågar mig. Igår skulle vi till farmor/svärmor efter dagis. Det kom en massa blötsnö. Inga problem tänkte jag, man har ju köpt ett svindyrt regnskydd. Nu skulle det invigas. Men det hela slutade med en biltur till farmor. Hur jag än vände och vred på det förbannade (kan inte annat säga) så lyckades jag inte klura ut hur det ska sitta... Mannen och jag får nu med gemensamma krafter titta på det där. Men idag skiner solen :) Stella leker förnöjt i babygymet för första gången. Om en stund bär det av till barnläkaren för att kolla allergi och höfter.

På rymmen från familjen

Igår var jag för första gången sedan Stella föddes ute på äventyr, en längre stund, ensam. Det var skönt. Hemma i kylen stod utpumpad bröstmjölk så att mannen kunde ge flaska. I vårsolen satt jag mig i bilen och begav mig mot Uppsala. Klippning stod först på schemat och sedan skulle det shoppas... Men ni vet hur det blir när man har bestämt att man ska shoppa - man hittar INGENTING. Det var kläder som jag kan ha på Stellas dop. Eftersom jag fortfarande har några gravidkilon kvar så är det inte så intressant med shopping. Men till dopet måste jag ju ha något. Det var förstås härligt att bli ompysslad av världens bästa frisör Ulf. Och sedan gå och strosa lite i Uppsala. Även om jag bara kom hem med en mascara, ett nagellack, amningsinlägg och nappar till Stellas nappflaska :) Det viktigaste var egentligen att jag skulle köpa en tvåårspresent till Lilla Vs kompis William men det glömde jag... Man måste tydligen skriva upp saker om man ska komma ihåg dem. Efter Uppsala besöket åkte jag hem och åt lite, gav Stella mat (hon hade förstås sovit hela tiden jag var borta så det blev ingen flaska) och sedan blev det storhandling på Maxi. Även om jag älskar mina barn och min över allt annat så var det riktigt skönt att komma hemifrån en stund, det var en gladare mamma och fru som kom hem framåt kvällen. Hm, jag förstår inte varför hela texten kommer som ett stycke. Jag får inte ordning på det, sorry, jag vet att det är jobbigt att läsa...

Present till mig själv

När jag var gravid med lilla V bestämde jag att jag skulle få en så kallad push present när han var född. En ring hade jag sett ut. Det blev aldrig någon ring. Samma sak tänkte jag med Stella. Och den här gången har jag gjort slag i saken. Igår tittade jag på en ring och idag ska den beställas.

Bilden har jag lånat från http://www.schalins.se/

Fredag

På inrådan av läkaren sitter Stella upp och sover, bättre för hostan

Jaha, då var det fredag igen. En vecka har jag varit hemma med sjuka barn. Förutom familjen här i huset är de enda jag har träffat är personalen på Danderyds Sjukhus tills idag... Då finaste Tina kom på besök. Jag tyckte barnen var tillräckligt friska och att jag var mer än lovligt sällskapssjuk.

Lilla V blev förstås överlycklig över Tinas besök. Han busade en stund men sedan tog tröttheten över och det var dags för sängen. Tina, jag & Stella fick fika i lugn ro :)

Tack finaste vän för besöket, det var så välbehövligt för både mig och lilla V ;)

Danderyd tur och retur

Lilla Stella har ju varit lite krasslig. Idag var hon inte alls pigg, hon verkade slö, åt dåligt, hade feber och lite svårt med andningen. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och de sa - Åk in med henne. Sagt och gjort. Mannen fick åka hem från jobbet. Pappa kom och hämtade lilla V och bytte bil med oss och iväg till Danderyd bar det av. Jag kan tycka att det känns lite dramatiskt och behöva åka till akuten och, tack och lov, har vi aldrig behövt göra det med lilla V. Men det är klart att det gäller att ta det säkra före det osäkra med de små liven.

Vi kom dit och där var det inte en enda kotte. - Ni kom på en bra dag, sa sköterskan som tog emot oss. Vi fick snabbt komma in och ganska snabbt kom en läkare som lyssnade på andning och klämde och kände lite här och där. Stellas syresättning var lite dålig så hon fick andas in adrenalin i en mask och man beslutade att ta en snabbsänka, den var förhöjd så då ville man ta ett urinprov. Hur tar man ett urinprov på en tvåmånaders bebis tänkte jag. Jo, det fick vi snart lära oss... Man låter henne amma och sitter med en kopp under henne och väntar på att hon ska kissa. Stella var duktigt efter ca 20 minuter så kissade hon :). Urinprovet visade ingenting så fick packa ihop och åka hem igen. Hon var så duktigt vår lilla stjärna, grät lite när hon fick stick i fingret men annars höll hon sig lugn under alla provtagningar.

Puh! Tack och lov! Inget annat än en ilsken förkylning. Så nu ska vi bara hålla koll på att inte febern går upp och förstås att inte andningen blir jobbig igen.

Väntan

Det gamla cancerspöket har hållt sig lugnt ett tag. Antar att tankarna och energin har legat på de små den senaste tiden. Men nu har mamma gjort en ny röntgen igen och då knackar ju spöket på axeln förstås. På måndag får hon svar. Är det oförändrat så händer ingenting och annars blir det cellgifter igen. Hittills har det ju gått bra och jag hoppas att så är fallet även denna gång.

Ju närmare måndagen vi kommer desto mer nervös blir jag. Måndagen kommer att vara lång, som tur är har jag bokat in en lunch med Anna. Då har jag i alla fall tankarna på något annat.

I sommar har det gått två år sedan mamma fick cancer och sedan dess har spöket kommit på täta besök. Och även om jag inser att mamma hade extrem tur och jag är otroligt tacksam över att allt har gått bra så skulle jag så gärna vilja låsa in det där spöket i källaren för gott.

De bästa nyheterna

I morse, just när allting kändes riktigt pissigt, jag kände mig som världens sunkigaste mamma med mjukisbyxor smutsigt hår och tröja med snor och bröstmjölksfläckar, en otröstlig snorig två-åring och en dunderförkyld bebis som bara vill amma. Då kom ett sms med världens bästa nyheter. Min älskade lillebror och hans finaste Nancy ska bli föräldrar till en pojke! Att de väntade barn visste vi men idag var det dags för ultraljud som visade att det var en pojke :) En liten kille som ännu inte anar hur efterlängtad han är av alla - mest av mamma & pappa förstås.

Nu, några timmar senare sover båda små barnen och den sunkiga mamman är nu nyduschad i en tröja utan fläckar. Sitter i soffan med en kopp kaffe och några smörgåsar.