Saker som glömdes bort i veckan

Jag hade ju huvudet fullt av inlägg i veckan. Men det blev liksom ingenting av någonting med lilla V hemma från dagis och sällskapssjuka Stella ständigt i famnen... Nu har vi rotat fram Babybjörn selen så nu ska vi se om hon gillar den, då kanske man kan få lite gjort här hemma.

Förutom lilla Vs sjukdom så hände det väl inte så mycket men några saker vill jag nämna

Torsten-dagen den 23 februari är det Torsten som har namnsdag. Lilla V har fått namnet Torsten i andranamn efter världens bästa farfar. Denna dag är också farfar Torstens födelsedag. Skulle han ha levt idag skulle han i år ha fyllt hela 91 år! Tyvärr lämnade han oss för 10 år sedan. Det känns sorgligt att han inte fick träffa varken lilla V eller Stella och att de inte fick träffa honom och ta del av hans vishet. Men, men någonstans däruppe sitter han nog och ser ner på de små med stolthet i blicken, det är jag övertygad om.

Återbesök på MVC i tisdags var det dags för återbesök hos bästa barnmorskan J. Det var med blandade känslor. Stolt att få visa upp Stella men tråkigt för att det var sista gången jag träffade J (i alla fall i egenskap av barnmorska). Hon går vidare mot nya utmaningar på nytt jobb. Jag är så glad att jag har fått ha J som barnmorska under båda mina graviditeter.

Återseende av en kär gammal vän i samband med återbesöket på MVC sprang jag på en kär gammal vän som jag inte har träffat på år och dag. Han och hans familj har flyttat tillbaka till kommunen. Det var ett kärt återseende och jag lovade att jag skulle höra av mig och att vi skulle ses snart. Vi är båda föräldralediga.

Och sist men inte minst Sms:et vi har väntat på. Klockan 22:30 i torsdags kom sms:et vi väntat på ett tag. Malin & Marcus bebis hade anlänt - en liten flicka! Stella blev förstås extra glad att få en tjejkompis bland alla dessa killar ;). Grattis till stolta föräldrar Malin & Marcus och välkommen till världen säger vi till den lilla tjejen.

Lilla Vs hälsa

Idag är det bättre med lilla V. Han kräktes några gånger till igår. Trots detta ville han äta och jag tror att vi gav honom lite för mycket... Men han somnade gott här i soffan med oss och sov hela natten. Det första han sa ner han kom ner imorse var - Mat! Så jag försiktigt gett honom lite smått att äta yoghurt, skorpor och gröt och det har gått bra.

Det var lite kämpigt igår eftermiddag med ett ammande barn och ett kräkande barn. Lilla V ville såklart bli buren och sitta i knät och lilla Stella är ju en aningen sällskapssjuk dam så hon var inte sugen på att ligga för sig själv. Det gick ganska bra ändå. Trots att lilla V var sjuk var han otroligt tålmodig med lillasyster.

Nu sover de små och jag har äntligen lyckats få i mig frukost/lunch. Ville liksom inte fresta lilla V med mat tidigare.

Tack så mycket för era krya på dig hälsningar till lilla V, det uppskattas verkligen!

Samtalet man inte vill ha

Jaha, då kom det då det där samtalet från dagis man inte vill ha... Lilla V har kräkts säger de. Åh nej! Stackars lilla V (och stackars mig som inte gillar kräk). Igår när jag hämtade kom en utav fröknarna ut och sa att jag inte skulle ta in Stella på avdelningen för att det hade börjat gå magsjuka. Hoppas vi klarar oss tänkte jag. Tyckte i morse att lilla V var lite gnällig men det kan han ju vara utan att vara kräksjuk.

Men när telefonen ringde vid 11 tiden tänkte jag - nu ringer de från dagis. Och mycket riktigt. Jag var precis på väg till farmor i Sigtuna där min syssling Karin var på besök med två av sina barn. Ändrade planer alltså. Packade ner Stella och begav mig mot Ärlingheden. I hallen satt lilla V med bästa Sandra. De läste böcker. Han blev glad att se mig. Men av någon sjuk liten kille syntes inte ett spår. Så vi klädde på oss och gick hem. Nu 4 timmar senare - inget mer kräk och det är vi glada för. Nu sover han gott i sin säng och får så göra tills han vaknar.

Han blir hemma torsdag fredag förstås. Och jag får hoppa över mitt besök till jobbet :(. Känns lite tråkigt men med dessa små barn blir det inte alltid riktigt som man planerat.

Jag hoppas han kryar på sig snart och att vi andra slipper bli sjuka.

Förlossningsberättelse

Tidigare så utlovade jag att det så småningom skulle komma en förlossningsberättesle från Stellas förlossning. Som ni vet så älskar ALLA mammor att höra och berätta om förlossningear. Jag har ju dessutom turen att få berätta om två otroligt positiva upplevelser då jag har haft två snabba förlossningar.

Natten till söndagen vaknade jag vid 03:15 av att jag var kissnödig. Gick på toaletten och hörde två ploppande ljud. Slemproppen tänkte jag men såg ingenting i toaletten. Med Viggo lossnade slemproppen ca 2 dygn innan förlossningen satte igång. Hade lite molvärk i magen också. Gick och la mig igen och somnade. Vaknade efter en halvtimme igen, då var det dags för toalettbesök igen. Den här gången var det nummer 2, jag var riktigt lös i magen (barnmorskan hade sagt att det kunde vara ett tecken). Efter det gick jag och la mig igen, nu hade jag jag värkar lite till och från. Inte alls kraftiga. Jag vaknade av värkarna, profylaxandades igenom dem och slumrade där emellan.

Vid 7:30 tyckte jag att det var dags att ringa förlossningen. Ringde men det var upptaget. Beslutade mig för att ta en dusch. Då började det att sippra vatten. Inget forsande men det rann lite (det gjorde det inte med Viggo, då gick vattnet precis innan han kom ut). Duschade och ringde sedan förslossningen igen. Hon tyckte att jag skulle bege mig till sjukhuset. Även om inte värkarna var så kraftiga men med tanke på hur fort det gick förra gången. Jag ville dock äta lite frukost innan. Så maken fixade frukost och jag packade det sista. Min pappa kom för att ta hand om Viggo (som dagen till ära hade 40 graders feber). Under frukosten kände jag att det var dags att åka.

Värkarna tilltog i bilen men det gick bra att andas igenom dem. Väl framme vid förlossningen, precis när vi skulle ringa på klockan kommer den 1:a krystvärken och då tänkte jag - Ånej! Var det såhär det kändes. Jag är dock glad att vi var på förlossningen, förra gången kom ju första krystvärken i hallen hemma... Vi möttes av en undersköterska som skulle ta in oss på ett undersökningsrum. Det skulle vägas och tas blodtryck och jag vet inte allt. Jag ville bara klä av mig kläderna och krysta. Hon såg väl på mig att det var kraftiga värkar och frågade om jag kände att jag ville krysta - JA! sa jag. Barnmorskan kom och konstaterade att det var dags att gå in i ett förlossningsrum så det gjorde vi. De frågade om smärtlindring och jag sa att jag ville testa lustgas (förra gången hann jag ju inte med något alls). Barnmorskan undersökte mig och konstaterade att jag var helt öppen men förklarade att hon misstänkte att bebis låg med ansiktsbjudning och kallade på en förlossningsläkare. Mitt i alla värkar blev jag med ens väldigt "klar". Frågade vad det innebar, var det farligt etc. Förlossningsläkaren kom och bekräftade att det var en ansiktsbjudning men att det inte var någon fara eftersom jag var öppen och bebis låg så långt ner. Det enda var att det kunde bli lite jobbigt att krysta. Jo tack! Viggo var ju ute på 3 krystvärkar men nu fick jag verkligen kämpa för kung och fosterland! Jag skrek för att det gjorde så ont men jag tyckte ändå att lustgasen var till stor hjälp. De förklarade också att barn som ligger med ansiktsbjudning ofta ser lite "läskiga" ut. Hon ville förbereda oss på att hon kunde vara väldigt blå och svullen.

Jag tyckte att det tog en evighet men efter en timmes krystande kom hon äntligen ut! Inte alls så blå och svullen som de hade varnat oss för. Alldeles varm och underbar förstås! Vilken känsla! Efter denna långa väntan fick vi äntligen träffa vår lilla prinsessa, den bästa känslan i världen. Värt all smärta i världen.

Det är med blandade känslor som jag tänker på att det där nog var sista gången jag får uppleva detta mirakel. Men mannen säger att det räcker nu - han är ju numera 4-barnsfar. Jag har fått två underbara barn och är så tacksam att jag fick uppleva detta mirakel två gånger. Det måste vara det största som finns.

Grattis x 3 och ett adjö

Idag säger vi grattis till inte mindre än tre personer. Världens bästa pappa fyller 61. Min kompis Ulrika fyller 37 och lilla Stella fyller idag en månad. Stella och jag har varit på BVC idag. Hon väger nu 4440 gram och mäter hela 55 (!) cm.

Sedan säger vi adjö till en person som idag har lämnat jordelivet. Min farmors syster Margit som idag, 93 år gammal har lämnat oss. Sov gott lilla Margit!

Internationella barncancerdagen

Läser i DN att idag är det Internationella barncancerdagen. Ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat och jag skänker regelbundet pengar till Barncancerfondens forskning.

Idag skänker jag en extra tanke till de barn som kämpar mot denna hemska sjukdom och till de barn, och deras familjer, som har förlorat kampen.

www.barncancerfonden.se

Dagens projekt

Idag är det den stora dagen. Mannen på kurs, den första av tre dagar. Jag ska lämna, hämta och fixa allt själv - puh!. Lämningen är avklarad och det gick hur bra som helst. Lilla V åt frukost, lät sig kläs, borstade tänder och hår och lät sig slutligen kläs i ytterkläder utan minsta protester. En glad liten kille åkte vagn till dagis tillsammans med lillasyster som sov gott. Väl hemma efter lämningen så vaknade hon förstås och ville äta IGEN. Efter en massa mat sover hon igen.

Om finaste Tina är frisk så får vi förhoppningsvis lite sällskap i eftermiddag/kväll :)