Mycket snack om sjukdomar

Jaha, inatt när man precis hade somnat så kräks lilla V. Magsjuka tänkte mannen och jag. Lilla V fick en ren pyjamaströja och lades i vår säng omgiven av handdukar, det kommer mer tänkte vi. Och jag sa till mannen - Jag vet inte om jag gillar dagis... Lilla V somnar om och vaknar en gång till och hostar och kräks lite igen. Och då menar jag lite.

Lilla V somnar om och mannen snarkar som besatt och jag ligger där och kan inte sova. Dels är jag orolig för att lilla V ska kräkas igen och dels så snarkas det så man håller på att bli galen.

01:30 har jag fortfarande inte somnat och väckarklockan ringer 05:30. Huga - jag bestämde mig helt resolut för att byta sovrum. Sagt och gjort in i lilla Vs rum och la mig i extrasängen och somnade. Behöver jag säga att jag var trött i morse?

Inget mer kräk (sedan midnatt), en pigg liten kille med stor aptit på grötportioner *3! Då kan det väl inte vara magsjuka? Mannen och jag har haft en lång överläggning och konstaterat att det blir dagis idag.

Frost

Imorse när jag skulle gå ut och hämta tidningen ser jag till min förvåning att det faktiskt är frost! Är det inte tidigt? Det känns tidigt. Och kallt. Genast började man fundera över valet av kläder eller framförallt jacka. Har jag överhuvudtaget någon "mellanjacka" som passar mig just nu - eller måste jag shoppa ;)

Dagis igår gick som en dans. Lilla V sa bara - Hejå till mannen hela tiden så då gick han hem. Och lilla V var inte det minsta ledsen och allt hade gått bra. Det där med ätandet verkar inte vara någon hit men då åt han desto mer när han kom hem... Jag hade simskola på kvällen men mannen la lilla V klockan 18! Trött lite kille efter en dag på dagis.

Äntligen vände det

Efter (känns det som) många dagar och nätter med en liten kille som uppenbarligen inte har mått bra vände det igår. Ingen är gladare än jag. I fredags var det nära att det blev ett besök på Akademiska sjukhuset. Men efter samtal med en mycket bra sjuksköterska på Vårdguiden som inleddes operation "tvångsdrickning". Manne höll i lilla V och jag sputade in vätska med spruta i hans mun. Kändes hemskt men det var ju för hans bästa. Då insåg vi också att det inte var tal om tänder utan att hans lilla mun och läppar var fulla med blåsor, troligtvis orsakade av en förkylning.

I lördags var det lite bättre, han vill så gärna äta men det gjorde ju så ont, så ont. Jag begav mig i alla fall till Vaxholm för en härlig dag med fina vänner. I tankarna fanns förstås lilla V mest hela tiden.

Så igår så vände det. Vi har ju försökt med allt i matväg och drickväg men lilla Vs mest använda ord de senaste dagarna har varit - NEJ! Men så frågade jag om han ville ha glass och då säger han plötsligt - Ja! Snabbt som attan fram med glassen men när den kom fram ville han inte ha. Men efter en stund så började han äta - mannen och jag nästan höll andan. Han både åt och drack! Efter middagsluren blev det mer glass. Det kändes ju sådär men samtidigt så ville vi ju ge honom det han fick ner. Till middagen åt han lite potatismos, majs och Bregott (det senare åt han mest av). Men, men tänkte jag han behöver ta igen lite av det han har förlorat. Det är uppenbart att han gått ner en del i vikt. Men det är klart sista gången han åt ordentligt var ju i tisdags.

Så, igår hade vi i en riktigt bra dag mend en kille som var mer lik den kille vi känner än den kille vi har sett de senaste dagarna.

Mammahjärtat känns bättre och idag blir det nog dagis igen :)

Inte alls roligt

Alltså nu är det inte roligt längre. Lilla V lider av något som jag misstänker är tandsprickning. Det är så uppenbart att han verkligen har så himla ont. Han vill inte ha napp och han tuggar på sina små händer och drägglar så att det står härliga till. Rätt som det är så bara skriker han och liksom sparkar med benen, kan inte vara stilla. Det är hemskt att se.

Inatt har ingen av oss sovit speciellt många timmar. Mannen drar tyngsta lasset helt klart. Men även om han är uppe med honom så kan jag inte sova. Dels för att lilla V gråter så hjärtskärande och dels för att mammahjärtat blöder av oro. Hur kan ha så ont av att få tänder? Jag har bett mannen ringa till BVC idag. Jag vet inte vad de ska kunna göra men det känns ändå bättre att ringa. Kanske de kan tipsa om någon lindring. Alvedon verkar inte alls hjälpa.

Det känns som om vår helg i Vaxholm får stryka på foten.

Jag vill ha tillbaka min glada lilla kille NU!

Typiskt

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så var lilla V så ledsen och kinkig igår. Jaha, nu förstår vi varför. Lilla killen har feber! Vad säger man typiskt! Idag skulle han ju vara själv första dagen.

Well, well jag antar att detta är the wonderful world of dagis... Jag hoppas han kryar på sig fort då det är tänkt att han och jag ska spendera helgen tillsammans med finaste vännerna Johanna (som kommer på besök ända från Linköping), Rebecka & Angelica.

Nyklippt dagiskille

OK bilden blev lite suddig men jag var tvungen att visa min nyklippta dagiskille.

Dagis går OK enligt mannen. Lilla V är dock väldigt pappig just nu. Imorgon ska mannen lämna lilla V för första gången - jag undrar verligen hur det ska gå. Jag som trodde att han direkt skulle gilla läget och gilla dagis... Det var nog inte riktigt så väl. Men det är klart att det måste vara en enorm omställning för en liten kille att börja på dagis - allt är ju helt nytt.

Vår glada vanliga lilla kille är nu en ganska väldigt trött och grinig rackare. Det är vi inte alls vana vid. Och det är mest mannen som duger - jag är inte så mycket värd. Ikväll är mannen på fotboll - Hjälp tänkte jag! Hur ska det gå men det var inga problem alls. Är han inte hemma så verkar jag duga ganska bra ;)

Men som sagt, han var trött och jag la honom 18:45 och jag lovar att han somnade på två minuter. Lilla gubben - jag hoppas han sover gott hela natten.

Antar att jag borde göra något nyttigt - typ skura badrummet. Men jag har verkligen ingen lust. Jag tror att jag slappar på soffan istället ;)

Idag

Idag börjar det finaste jag har på Ärlinghedens förskola. Lilla Vs första dag som en stor dagiskille. Pappa är med förstås. I alla fall i tre dagar, sedan får vi se om han är redo att lämnas ensam där en stund. Jag hoppas och tror att det kommer att gå bra. Tyvärr är han lite förkyld den lilla, på bättringsvägen helt klart men inte riktigt sitt vanliga glada jag. I helgen har det varit gnälligt och pappigt. Jag är inte så mycket värd just nu. Men, men vad gör man? Jag misstänker att det kanske kan vara för att mannen har börjat jobba igen. Lilla V har mju varit hemma med pappa i över 6 månader, det är klart att det blir konstigt när det plötsligt inte är så längre...

Jag sitter på jobbet och håller tummarna för att allt ska gå bra och väntar på avrapportering :)