5 minuters metoden

Vi har ju haft tur med lilla Vs sovande från första stund. De första månaderna åt han ju på nätterna men sedan har han sovit nätterna igenom. Vi har bara lagt honom i sängen sagt god natt och sedan har han somnat utan problem.

Nu är det inte riktigt så längre... Nu är bök och stök och svårt att somna själv. Ikväll är mannen på gymet och jag bestämde själv att det är dags för 5 minuters metoden på bästa Anna Wahlgren manér. I stora drag går det ut på att man ska gå in till barnet var femte minut och säga samma sak varje gång, det ska vara samma förälder som går in vid varje tillfälle.

Nu är lilla V ledsen och jag går in var femte minut. Det är svårt att stålsätta sig när man hör att han är ledsen. De flesta jag känner som har använt denna metod tycker att det funkar bra om man pallar att höra dem så ledsna. Pallar jag?

En son

Idag hälsar vi en ny världsmedlem välkommen. Min kompis Sandra och hennes man har fått en liten Eddie. 15 dagar före utsatt datum ville han komma ut. Åh så nyfiken jag är på att träffa honom :)

Lustigt att de flesta utav mina kompisar har fått pojkar. Några få flickor finns i bekantskapkretsen men övervägande pojkar faktiskt.

Lilla V mår bättre idag. Skönt att se att han är sig själv igen. I natt sov han hela natten och det gjorde mannen och jag också. Men trots detta var jag så hmla trött idag. Kanske att tröttheten liksom kom ikapp mig.

Nu en och en halv dag kvar att jobba sedan är det ledigt! Imorgon hoppas jag få äta lunch med Mon, håller tummarna får att hon har kryat på sig.

Sjuk liten kille

Lilla V är sjuk. Han är så förkyld. I tre nätter har det stökats och snorats. Hyffsat pigg och glad stundtals men så ledsen och trött stundtals.

Helgen har gått fort. Det blev ingen simning igår tyvärr. Jag var i Uppsala och klippte mig och sedan var vi bara hemma. Egentligen skulle mannen och Lilla V åkt med till Uppsala och vi skulle åkt till IKEA men så blev det alltså inte. Ändrade planer pga förkylning.

Idag däremot åkte mannen och jag till Uppsala. Vi tyckte inte lilla V var i form så vi ringde mamma och pappa och frågade om de ville komma och passa honom. Så klart de ville.

Vi fick en hel del uträttat, men tyvärr fanns inte riktigt allt vi skulle ha. Så det får bli en tur till... När vi kom hem var lilla V febrig och trött. Ville inte ens äta gröt - då är det illa. Han fick välling, Alvedon och nässpray och sedan var det god natt trots att klockan bara va 18:30. Han somnade som en stock. Mamma och pappa stannade på pizza.

Nu är det dags för en kopp te och Johan Falk. Ser fram emot en kort vecka och sedan lite påskledigt.

Cancerspöket

Lotta Gray, vars blogg jag läser, beskriver sin sjukdom som cancerspöket. Så jag lånar det från henne. Lotta har övervunnit både tjocktarmscancer och levercancer och är just nu symptomfri (friskförklarad blir man ju inte förrän efter 5 år utan återfall).

Cancerspöket hälsar på mig också, säkert inte lika som hos Lotta, men i alla fall flera gånger om dagen. Det är inget trevligt spöke (inte som Casper the friendly ghost) utan ett spöke som man helst inte vill ha på besök. Det liksom tar tag i ens inre och skapar en panikkänsla och föder en tanke - Tänk om... Tänk om cancern kommer tillbaka, tänk om det inte går vägen den här gången, tänk om...

Igår var spöket på besök länge, en hel förmiddag faktiskt. Ända tills mamma ringde och sa att röntgenbilderna inte visade något. Ha, ha - den här gången kunde jag säga hej då till spöket och jag hoppas kunna göra det för evigt en dag.

Usch för denna otäcka sjukdom som inte skonar någon - ung eller gammal, rik eller fattig. När ska de hitta ett botemedel?

Snart helg igen

Jaha, då var det snart helg igen. Denna torsdagskväll spenderar jag i soffan. Mannen är på bio med tonårssonen och lilla V sover.

Veckan har gått i ett rasande tempo, som vanligt, och jag ser fram emot helg. Jag ska klippa mig på lördag och så babysim förstås. Lilla V var väldigt snuvig idag och jag känner att min hals inte är 100%. Hoppas ingen av oss blir sjuk. Lilla V har peppar, peppar varit frisk väldigt länge nu. Hela hösten var som ett enda långt snormaraton...

Kom hem från jobbet idag och insåg att jag gjort ett litet fånigt misstag. Jag kan ju inte göra något åt det nu men det stör mig ändå. Troligtvis kommer det inte att påverka kunden heller, så ingen skada skedd men ändå störande som sagt.

Imorgon håller vi tummarna för mamma som ska till KS och få svar på sin senaste röntgen. Alltid lite nervöst men jag är övertygad om ett bra besked.

Nu ska jag ta tag i disken och sedan sjunka lite djupare ner i soffan.

Dagisplats - antiklimax

Idag kom det, beskedet om dagisplats. Jag var så full av förväntan när jag öppnade kuvertet och såg Norrbacka Förskola. What? Det var ju typ vårt femte alternativ... Jag var så inställd på att vi skulle få vårt första, eller i alla fall, andra handsval. Men icke.

Mannen ska ringa till kommunen imorgon. Ställa lite frågor, det kanske inte leder någonstans men då kan man i alla fall få en förklaring till varför vi fick just den här platsen. Jag är övertygad om Norrbacka är toppen! Men det geografiska läget är inget vidare.

Fortsättning följer...

Matglädje var tog du vägen?

Jag är en matglad person, det har jag alltid varit. Mamma har berättat att när jag var liten så sa jag efter middagen - Tack för maten, vad för vi för mat i morgon?

Jag har också alltid gillat att laga mat. Vardagsmat är väl inte alltid så kul men det har ändå kännts OK. Men nu finns ingen inspiration alls. Borta. Det hänger liksom kvar sedan lilla V var nyfödd och man bara snabbt skulle ha i sig något för att man inte visste när han skulle äta. Sedan dess har min matlagningskonst liksom inte återhämtat sig.

Som heltidsarbetande känner jag nu att vi måste införa matlistor. Jag vill pröva Linas matkasse men mannen är tveksam, han tycker att det är dyrt. Och det kanske är lite dyrt men det kanske kan vara värt det kanske det kan ge oss lite inspiration och komma bort från halvfabrikatsträsket.