10 månader

Idag fyller den minsta älsklingen 10 månader. Inte långt kvar till ettårsdagen. Känns ju helt overkligt. Hur kan det gå så fort? Hur kan de bli stora så fort? Livet leker för det mesta. Lite väl morgonpigg kanske. Kör vidare på sin hasa på rumpan och tar sig fram med en väldig fart. En ny favorithobby har hon skaffat sig, babysim. Hon ÄLSKAR det. "Simmar" själv med simring minsann. Mamman är omåttligt stolt. Och vill hon visa någon lite ömhet så lutar hon pannan mot den.

Sjuka barn

Jag tror jag blir tokig snart!!! Har vi otur eller vad är det frågan om? Det är tamejtusan sjukstuga här HELA tiden. Mest lilla stjärnan men även lilla V och Agnes får sin beskärda del. Nu har det varit feber och hosta. Feber ena dagen och frisk nästa. Och så där håller det på. I fredags var hon hemma igen. Pigg lördag och söndag. Iväg till förskolan idag. Efter några timmar ringer de, då har hon över 39 graders feber och de har lagt henne. När jag kommer och hämtar så sover hon. Väl hemma känns hon ganska pigg.

Jag börjar nästan gråta när de ringer. Jag är trött på detta. Samtidigt får jag väl vara glad att jag inte jobbar och diskussionen om vem som ska vara hemma uteblir.

Tror att jag ska ta henne till läkaren imorgon. För att utesluta en eventuell bakterieinfektion.

Wish us luck!

9 månader

Okej, allvarligt... Igår blev minstingen 9 månader. Det går undan vill jag lova. Hon är en nöjd tjej. Börjar ta sig fram på något mystiskt sätt... Kämpar för att komma upp i krypställning. Har sovit borta för första gången. Och har sprängt 10 kilosbarriären. Idag visade vågen 10 240 gr

Separationsångest

Alltså, lilla V har kommit in en period av separationsångest. Och det är jättejobbigt. Säkerligen ännu jobbigare för honom. Allt som innebär någon form av avsked ställer till det. Det värsta är lämning på förskolan. Hjärtskärande gråt och en pojke som fullkomligen måste bändas bort från mig. Fruktansvärt jobbigt.

Och procedurerna vid ett hej då kan pågå i evigheter. Det ska kramas, pussas, vinkas och skickas slängkyssar. Jag tror att det är värst att skiljas från mig men även från P är tufft.

Var på BVC med Agnes idag och passade på att fråga lite. Fick väl inte jättebra tips men lite i alla fall. Vi får väl se om det ger sig snart eller om man ska ta hjälp från någon utifrån.

Man undrar ju var det kommer ifrån och varför just nu. Har det hänt något som vi inte vet? Jag vet ju att han inte är lika förtjust i förskolan nu när nästan alla de han lekte med har börjar i förskoleklass nu i höst.

Läser på nätet om högkänsliga barn och ser att det stämmer väldigt bra in på lilla V just nu. Men som sagt, vi hoppas att det är en fas (utav många faser...)

Sisters

 Agnes överst och Stella underst. I ungefär samma ålder i samma jacka. Tycker de är lika men jag tror bestämt Agnes är lite rundare :-)

Svinkoppor

Lillskrutt har fått svinkoppor på ett icke angenämt ställe... Sedan i söndags har hon varit röd i rumpan och snippan. Jag har smörjt och luftat men det har inte blivit bättre. Ringde BVC och fick komma upp. Anne-Maj tittade på henne och så direkt att hon trodde det var svinkoppor. Hur hon har fått dessa har jag ingen aning om. Vi fick i alla fall en salva utskriven och redan efter en behandling så är hon bättre.

Nu hoppas vi bara att det inte har spridit sig och att ingen annan i familjen får det. Direkt när vi kom hem igår blev det sanering av handdukar och annat i tyg där A har vistats. Svinkopporna smittar via kontakt med kopporna och med tanke på att de sitter där de sitter så borde ju ingen annan bli smittad. Mannen och jag använder handskar när vi ska tvätta och smörja.

8 månader

Det är inte klokt, lilla Agnes fyller 8 månader idag. Stoppa tiden NU! Stora tjejen. Hon är glad som en lärka. Matglad som få, säger - Nam, nam, nam efter varje tugga. Har fått fem tänder som hon gillar att borsta. Vinkar och klappar händerna (om hon har lust). Och äter inte på nätterna men ammar fortfarande morgon och kväll