Artikeln - Att förlora en mor och själv bli en

Här kommer länken till artikeln i DN som jag skrev om för ett par dagar sedan

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/att-forlora-en-mor--och-sjalv-bli-en

Nostalgi & kalas

Idag är det precis 1 år sedan som vi höll på att göra oss redo för att åka till Turkiet med familjen Evans. En härlig vecka med sol och bad. Och mitt upp i allt var mensen några dagar sen - kunde det vara så? Eftersom semester oftast innebär lite vin till maten, kanske en drink vid poolen så tänkte jag att det är nog bäst att testa i alla fall. Och mycket riktigt så blev det ett plus på stickan. Och det lilla plusset var lilla Stella. Så förvånad blev jag, att det den här gången hade lyckats på första försöket men så glad förstås. Och idag har vi världens härligaste lilla tjej.

Idag firades det även födelsedag här i huset, min 37:nde (fast jag fyller först i morgon egentligen). Det var trevligt. Mannen och jag spenderade hela gårdagen lagandes mat. Lilla V var i tryggt förvar hos morfar. Stella var hemma men hon var glad och nöjd hela dagen så vi fick "jobba i fred". Betydligt lättare när man inte har en 2-åring till hjälpreda...

Som sagt, trevligt har vi haft och en massa fina presenter har jag fått. Tankarna fanns hos mamma. Första födelskalaset på många år utan mamma. I USA firade jag förstås hela nio födelsedagar utan henne men då var det ju lite annorlunda.

Nu har gästerna gått hem och det mesta av disken och undanplockningen är klar. Lilla V är supertrött efter en dag utan middagslur. Det blir nog en tidig kväll för oss alla fyra.

DN idag

Idag läser jag en väldigt intressant artikel i DN "Att förlora en mor - och själv bli en". En ung kvinna som har förlorat sin mamma i cancer precis när hon själv blivit mamma. Hm, hög igenkänningsfaktor där... Nu är jag förvisso nästan 10 år äldre än henne men, men

Hon har även skrivit en bok i ämnet, självklart kommer jag att läsa den. Hon bloggar också, självklart kommer jag att läsa bloggen också.

Jag länkar till artikel och lämnar er idag med ett utdrag ur boken "Du ser draken genom fönstret" av Charlotte Qvandt

"Jag måste ha min mamma hos mig. Något annat går inte. Går inte. Detta måste få ett gott slut, för vem är jag annars? Kan jag vara någon? Hur ska jag kunna andas?"

Ja, vad ska jag säga annat än att det var precis så jag tänkte när mammas cancerbesked kom. Tyvärr så fick ju varken min eller Charlotte Qvandts mamma ett gott slut...

Jag måste be att få återkomma med länken till artikeln då den inte finns i DNs nätupplaga ännu.

Gravsten

Idag ska pappa, Magnus och jag (och Stella förstås, hon får hänga med på allt) till Fonus för att beställa en gravsten. I fredags såg vi ut en gravplats. Det blev en fin plats innanför murararna vid kyrkan. Vi har bestämt oss för vilken gravsten vi ska ha men vi vill kolla lite hur texten blir och så. Pappa ska ju så småningom också ligga där så vi måste planera för det också. Det känns ju lite läskigt. Men, men vi ska ju alla dö någon dag, man hoppas bara att det är långt kvar.

Mycket att göra när någon dör. Men nu tror jag att det mesta är gjort faktiskt. Pappa har ju gjort det mesta, jag tror att han har velat ha det så. Jag har hjälpt till med lite småsaker bara.

Så himla trött idag. Lilla stjärnan tyckte att 4:15 var en bra tid att vakna... Hon var hur glad som helst, jag var mindre glad. Men efter lite mat somnade hon om. Jag däremot hade svårt att somna om. Och när jag väl slumrat till var det dags för lilla V att vakna. Men Stella brukar ju inte vakna så där tidigt så vi hoppas det var en engångsföreteelse. Nu sover hon gott i vagnen ute.

Testar igen

Igår kom min egen webmaster på besök, finaste Tina. Hon skulle se om hon kunde klura ut vad som var fel med bloggen - varför det inte gick att kommentera. Jag tror att det gick bra. Det verkade så igår i alla fall. Jag hoppas att det går bra idag också. Tack finaste vännen för att du fixade och trixade, det är ju så mycket roligare när man får kommentarer

Torsdag

Igår var det som sagt bröllopsdag, den tredje i ordningen. Mannen hade bokat ord och fixat barnvakt. Men en halvtimme innan farfar och Anita skulle komma var lilla V så fruktansvärt ledsen och trött att jag ringde till mannen och sa - Vi sk-ter i det här! Men så beslutade vi oss för att testa, kanske lilla Vs humör skulle ändras när de kom. Sagt och gjort. Och det visade sig vara ett bra beslut, han blev på toppenhumör när de kom. Stella skrek i högan sky när vi åkte och mammahjärtat kändes lite svajigt men men jag litar förstås på att farfar och Anita klarar det hur bra som helst. Och det är klart de gjorde. När vi kom hem sov båda barnen gott.


Det var en trevlig kväll i sann småbarnsföräldersanda, prat om barnen och planering för diverse saker. Min födelsdag, Tobias student osv. Romantiskt vet jag inte men åh så skönt att få prata utan att bli avbruten och att äta mat i lugn och ro..


Lilla V stökar på nätterna och är inte sitt vanliga jag på dagarna heller. Han är ledsen. Jag var ju på BVC med Stella igår och jag nämnde detta för bvc-sköterskan och hon sa direkt att det kan vara att han är ledsen över mamma/mormor. Att han nu inser att hon är borta. Det har gått en månad sedan han sist såg henne och så länge har det ju aldrig gått förut. Han vaknar på natten och är så ledsen och skriker efter mig. Lilla älsklingen min. Det är ju så jobbigt och se honom ledsen och att varken han eller jag får sova gör ju knappast saken bättre. Idag fick han sovmorgon och vi kom senare till dagis, jag tror han behövde det.


I eftermiddag blir det äventyr med finaste vännerna Tina och Mon.
Vi ska till stan och fixa fötterna och sedan äta middag. Ser så fram emot det!

test

TESTAR bara lite hära nu

...

kommentera om ni kan!