Yes!

Idag är det fotografering på dagis och lilla V är frisk! Jag fasade ju lite för att han skulle missa denna dag med tanke på att det har varit en del baciller den senaste tiden... En liten sak men det är ju trots allt hans allra första dagisfoto.

Lilla V är just nu väldigt intresserad av bebisen och min mage. Han säger - Titta och så drar han upp min tröja, klappar & pussar lite på magen och säger - Hejdå! Och så drar han ner tröjan igen. Och säger han - Bebis, sen.

Han gillar att pussas min lilla kille, igår när jag hämtade honom på dagis så pussade han en utav tjejerna i hans grupp - hon var väl inte så intresserad...

77 dagar

Jaha, 77 dagar kvar till beräknad förlossning. jag tycker att det har gått så himla fort hittills. Första graviditeten var ju helt annorlunda - då hade jag stenkoll på allt. Nu kan det nästan bli så att jag kommer på - Just det, jag är ju gravid. Som sagt, det har gått fort men nu känns det plötsligt segt. Kanske för att man blir större och krämporna börjar göra sig påminda - kramp i vaderna, ischias och sist men inte minst dessa sammandragningar. I torsdags kväll var jag tvungen att bara ligga på soffan och ändå ville det inte riktigt ge med sig.

På torsdag ska jag träffa bästa barnmorskan J. Vi får väl se vad hon säger. Jag vet att hon inte gillar dessa tidiga sammandragningar.

Bra helg

En riktigt bra helg är tyvärr slut... Men med tanke på hur fort tiden går så är väl en helg här snart igen.

Fredagen var det halvdag på jobbet. Nice! Finaste Tina och jag hade gjort upp planer. Sushilunch i Sigtuna och sedan hämta lilla V på dagis. Vi åt lunch, hann med en sväng till RC Chocolat för att handla goda kardemummabullar. Sedan vidare till ICA för att köpa gravljus för att sätta i minneslunden. Ville passa på att tända ett ljus för farfar Torsten förstås. Sedan begav vi oss mot dagis för att hämta lilla V. Gissa om han blev glad när han såg vem jag hade sällskap med.

Lördagen inleddes med ett härligt Pilatespass. Sedan var det bakning inför söndagen. Lilla V uppförde sig exemplariskt och lekte för sig själv medan mannen och jag bakade. Dessutom sov han middag i TRE timmar och då väckte vi honom. Vi tog en sväng till kyrkogården och tände ljus. Slutligen var jag på tjejmiddag hos en fd. kollega. En riktigt trevlig middag med gott sällskap och god mat. Sen kväll - jag var inte hemma förrän närmare 01:30.

Söndag var det så dags för årets födelsedagskalas. Mannen, Malin & Tobias firades samtidigt. Huset fullt av folk. Det var trevligt. Lilla V som inte sov någon middag alls var glad och nöjde hela dagen och kvällen. Han lekte glatt med kusinerna och hade väldigt kul med alla presentsnören.

Det allra finaste

I lördags fick vi så träffa en ny bekantskap. Lilla Vincent. Angelica och James son som då hade hunnit bli lite mer än två veckor. Vad kan man säga - kärlek vid första ögonkastet. En bedårande liten herre som visade att han kunde sova gott och använda sina lungor. Är det så här de låter undrade mannen och jag och blev genast påminda om att om mindre än 3 månader har vi en "likadan".

Det allra finaste som finns är de små så är det bara. Vilka små glädjeämnen de är.

Jag kan inte vänta tills vi får träffas igen finaste lilla Vincent.

Mamma

Först vill jag ber er som läser detta att hålla den här "informationen" för er själva. Mamma vill inte att alltför många ska veta innan hon själv vet mer. Framförallt är det min oroliga mormor som ska hållas utanför tills vi vet mer.

Ja, mamma var på sjukhuset igår. Svaret på röntgen av buken skulle komma. Hon hade bett om denna röntgen själv då hon tyckte att magen var lite mer orolig än vanligt (har man gjort en sådan operation som hon så får man snällt leva med att magen lever sitt eget liv, den har lite svårt att bryta ner maten nämligen). Allt bra så långt. Men... nu har man hittat fläckar på lungorna. Detta behöver inte vara något "farligt" och mamma hade frågat läkaren om man skulle måla fan på väggen nu och det skulle man absolut inte sa han. Nu blir det remiss till onkologen på Radiumhemmet där man ska undersöka saken vidare. Det känns tryggt. Det händer något på en gång, de tar saken på allvar.

Jag ska inte ta ut något i förskott den här gången. Jag känner mig rätt lugn. Mamma och pappa också. Vi pratade mycket om detta igår. Det kändes bra. Mamma berättade att hon först inte tänkte berätta något för mig men sedan sa hon - Men jag antar att du vill veta. JA!!! Det vill jag såklart! Jag tror att jag ska fråga mamma om jag för följa med henne till sjukhuset nästa gången - jag har en miljon frågor (minst).

Så vi väntar på remiss och under tiden så försöker vi leva som vanligt. Mamma går tillbaka till jobbet igen. Hon vill det, få något annat att tänka på. Jag förstår det är man bara hemma och inte gör "någonting" är det lättare att man de negativa tankarna kommer och de är svåra att stöta bort.

Fortsätt håll tummarna alltså. Och säg inget till mormor...

Idag

Idag är dagen för mammas röntgenbesked. Jag känner mig ganska lugn faktiskt. Sov i natt gjorde jag också. Pratade med mamma igår hon är också lugn men sa ju att väntan mellan röntgen och besked aldrig är kul och att man inte kan släppa det helt riktigt. Mamma åker själv till sjukhuset, jag förstår inte att hon vill göra det. Men, men det är ju hennes beslut. Efter sjukhusbesöket åker hon hem till oss. Pappa ska vara barnvakt till lilla V. När jag kommer hem så är de där alla tre, det känns bra.

Jag känner mig lugnare och mer postiv idag än jag gjorde i fredags. Jag har hittat en del bra information om sjukdomen och känner inte samma panik längre. Det finns de som överlever, de är få men de finns. Jag kan bara hoppas att mamma är en utav dem.

Håll tummarna där ute.

1:a november

Idag fyller världens bästa make och pappa 42 år. Ingen traditionell skönsång och frukost på sängen blev det dock i år. Vi firar ikväll med lilla familjen och på söndag blir det stort kalas.